Skrivuppgift- Om jag var en same för en dag.

"Om jag var en same för en dag" kallade jag skrivuppgiften som jag utmanade eleverna till att skriva. 

Eleverna har under några lektioner i historia fått lära sig om samerna- hur de levde, vad de sysselsatte sig med och vad de arbetade med på 16-1700-talet i faktaböcker och filmer. Jag fick idén att eleverna skulle, utifrån vad de hade studerat, utgå ifrån om de själva varit en same. 

Jag utgick ifrån dessa punkter ur Läroplanen för grundskolan 2011:

- Skriva, disponera och redigera texter för hand.

- Att använda ordböcker och andra hjälpmedel för stavning och ordförståelse.

- Beskrivande och förklarande texter och textens innehåll.

De fick fritt välja om de ville vara vuxen eller ung, tjej eller kille, glad eller ledsen i texten. Jag gav dem valet att antingen skriva en seriös text eller så fick de välja att skriva en oseriös text. Texten skulle vara ca 1 A4-sida lång. När de hade valt vilken gestalt och under vilket årtal som de ville utgå ifrån var det dags att börja skriva. 

Michaela, den andra VFU-studenten, hade tidigare gjort en uppgift med eleverna där hon skrivit en inledning på en berättelse och eleverna skulle fortsätta på berättelsen och komma på ett individuellt avslut. Eleverna skrev fina texter och de kom igång på ett bra sätt med hjälp av inledningen. Jag ville inte göra en likadan uppgift men ville ändå hjälpa eleverna att bli inspirerade till en såpass annorlunda text mot vad de är vana vid. Jag valde att låta dem välja mellan fem meningar som de skulle ha som inledning till deras texter. Alternativen var:

- Jag orkar inte mer...

- Det hade jag aldrig trott om honom/ henne...

- Oj, en sådan dag..

- Varför skulle jag...

- Jag har en idé...

Hur fungerade instruktionerna?

Under momentet jag gjorde innan detta, var jag tvungen att säga till på skarpen för att få eleverna att lyssna på instruktionerna. Vid den punkten ville de gärna viska och inte helt lyssna på beskrivningen som jag gav. Jag höjde därför på armarna, höjde rösten med en djupare stämma och skällde på eleverna. De blev nog förvånade över att en lärarstudent kunde säga till såpass bestämt, för de blev helt tysta och satt stilla och lugna resten av övningen. 

Att säga till en gång på skarpen gav resultat även till detta moment. De satt stilla, lyssnade och respekterade mig. Att de satt stilla och tysta ledde även till att alla hörde och följde med i instruktionerna vilket ledde till att de tydligt visste vad som förväntades av dem.

Eleverna började skriva på sina texter under lektion 1. Jag instruerade vad de skulle göra och sedan satt de igång med att skriva. Jag fick ca 40 minuter till mitt förfogande under lektion 1. 

- Här befinner vi oss nu. De har påbörjat sina texter med de är ännu inte färdiga med dem. Jag tror att det är en utmaning för eleverna att skriva en skönlitterär text utifrån en faktatext, dock en god utmaning som de lär sig mycket av. De har hittills hunnit med ca 0,5 A4-sida vilket jag tolkar som att de får klura lite på faktatexten innan de lyckas göra om den till sin egen text. Jag tror att detta är ett bra sätt att lära sig faktatext då de inte rakt av kan skriva av en text utan de behöver verkligen förstå innehållet i texten för att utnyttja faktatexten i sin skönlitterära text. 

Ett spännande besök!

Jag måste få berätta kort om någonting roligt som hände för min VFU klass idag!

Läraren berättade igår att klassen skulle få besök runt 10.00 idag. Eleverna blev nyfikna redan då om vem gästen kunde vara. Hon lät det vara en hemlighet. Tiden gick och vid kl 10.00 idag var eleverna fulla med förväntan om vem/ vilka som skulle komma på besök.

Plötsligt kommer två, knasigt klädda med bland annat roliga hattar på huvudet, kvinnor in. Deras rörelsemönster var inte som vanligt och de hade med sig både en rolig, stor portfölj och spelade musik. De började nu röra sig till musiken. De for runt i hela klassrummet- från katedern ända bak i klassrummet, på bänkar och under bänkar, på stolar och på fönsterbrädan. "Vilka i all sin dar var dom" for nog runt i elevernas huvuden. Jag kollade runt på elevernas ansiktsuttryck och de satt med ögonen fastklistrade på kvinnorna med stora leenden på sina läppar! - Det här var spännande.




Kvinnorna stannade kvar i klassen hela lektionen. De gjorde matte-övningar genom att dansa, de övade geografi genom att dansa, de visade och övade med eleverna hur man kan tolka konst och flera andra små övningar. Hela tiden lekte kvinnorna. Hela tiden dansade kvinnorna. Hela tiden flamsade kvinnorna. Alla elever var inbjudna att vara med i deras lek.

Några få elever (de "tuffaste" pojkarna) köpte inte hela konceptet och satt sig istället vid sina bänkar. Jag tror nog att de egentligen hade velat vara med och lekt för jag märkte att de kikade på kvinnorna och de gjorde små diskreta rörelser precis som kvinnorna instruerande de övriga eleverna om.

Besöket fungerade verkligen som en frisk fläkt från allt det vanliga som görs i skolan. Vem visste att modern dans och multiplikation/ division gick så bra ihop?! Detta är någonting jag tycker att alla skolorna bör låta alla elever uppleva minst en gång under sin mellanstadietid på skolan!

Det var bland annat Bronja Novak Lindblad som höll i undervisningen. Den andra kvinnan hette Mia i förnamn men eftersom Mia är ett såpass vanligt namn så kunde jag inte hitta hennes efternamn när jag surfade runt på nätet. Antingen så kom de ifrån Konstepidemin eller ifrån Emblas Dans och Teater.

Textsamtal: Anne Franks Dagbok. Ämne: Kärlek/ vänskap.

Planering:

Som privatperson har jag precis läst en bok som heter Anne Franks Dagbok. -Anne Franks Dagbok är en bok som handlar om en flicka som får en dagbok när hon är 13 år gammal. Anne är Jude under andra världskriget och måste, gemensamt med sin familj med flera, gömma sig i ett litet utrymme i flera års tid. I början av boken beskriver Anne att hon är ointresserad av killar. Några dagboksinlägg senare beskriver hon att hon träffat en intressant kille som är 16 år. Anne beskriver vidare lite om deras relation och hur de samtalar och umgås med varandra. När jag läste detta, då jag satt på tåget på väg hem från en av mina första VFU-dagar, tänkte jag att detta kunde vara ett bra samtalsämne att diskutera med eleverna som faktiskt fyller 13 i år (årskurs 6). Jag beslöt mig därför för att ha detta som underlag för ett textsamtal.

Jag valde ut specifika delar ur texten, skrev stödfrågor att diskutera och strök under ord som kunde vara svåra för eleverna att förstå.
Mina förberedda frågor var:
-Vad kan du göra i den situationen?
-Hade det varit annorlunda ifall situationen såg annorlunda ut? Hur hade det kunnat se ut?
-Spelar ålder roll? Hur? Varför? För-och nackdelar?
- Har du känt så? Hur löstes situationen? (meningsskiljaktigheter med vårdnadshavare)
- Vad anser du? Motivera.
- Om hon inte besvarade hans känslor, bör hon fortsätta att låta honom uppvakta henne? Vad skulle kunna hända?
- Vad tror du?

Jag ville att eleverna skulle få öva på följande:
-Få tips på idéer hur man kan använda strategier (i form av att ställa vissa specifika frågor) för att läsa mellan raderna.
-Att argumentera i en slags samtalssituation.
- Få se hur en berättande texts budskap, språkliga drag, miljö-och personbeskrivningar och dialoger kunde se ut.

 Eleverna är vana med textsamtal. De läser ofta både själva samt i helklass. När de läser i helklass diskuterar de ofta innehållet med varandra. Jag ville att eleverna gemensamt skulle diskutera innehållet i texten och valde därför att arbetet skulle göras i helgrupp. De har stor respekt för varandras åsikter och lyssnar på den som pratar och beslöt därför att detta skulle vara en bra metod att arbeta med uppgiften. Jag anser att, eftersom klassen har stor respekt för varandra, så skulle de få ut mer av uppgiften då det var många som delade med sig av sina tankar och åsikter.

Genomförande:

Jag började med att berätta lite om boken och vem Anne Frank var. En av eleverna hade läst boken och jag lät honom först berätta lite om boken- sedan fyllde jag ut resten av information om boken. Jag instruerade eleverna att lägga undan alla pennor, suddgummin och papper som fanns på elevernas bänkar (för att förhindra distraherande objekt), sedan delade jag ut texten vi skulle läsa till alla elever. 

Jag lät eleverna läsa ett stycke var (så långt materialet räckte till). På strategiskt utvalda ställen i texten, stannade vi upp och diskuterade den lästa texten. Jag upptäckte här att frågor som handlade om karaktärerna i texten och elevernas tankar kring vilka följder vissa handlingar kunde få- var enklare för eleverna att diskutera öppet och hjärtligt. Frågor som mer var riktade till egna ställningstaganden var svårare för eleverna att diskutera. Beror detta på att det är svårare att prata om och blotta sig för klassen i detta ämne eller beror det på att eleverna är för unga för att kunna diskutera detta ämne på den nivån då de själva kanske inte har varit i en liknande situation själva??- Det tåls att fundera på. Över lag var det en god och givande diskussion och jag anser att ämne var nyttigt att prata om nu när de början komma in i puberteten.

Slutsats:

Eleverna var tysta då det behövdes och följde aktivt med i textsamtalet och i texten. Jag anser att övningen var lagom lång både tidsmässigt och koncentrationsmässigt. Den tog ca 40 minuter att genomföra.

Frågor som återberättade texten eller hur någon generellt kunde handla i vissa situationer, fungerade bättre att diskutera än frågor som krävde egna åsikter och självrannsakan.
Nästa gång jag gör en liknande/ samma övning kommer jag att stanna upp längre och låta barnen få fundera lite, istället för att hoppa över de frågorna då det inte var någon som räckte upp handen för att prata. Kanske skulle jag även spontant frågat någon elev om hens åsikt, för att få igång pratet på en svår fråga. Jag tror inte att lösningen på "tystnaden" skulle vara att hoppa över de svåra frågorna på grund av att det är någonting som är viktigt att diskutera och låta dem fundera kring.

Jag lät aktivt eleverna få prata mer än jag för att låta deras tankar komma i fokus. Vid några tillfällen berättade jag om egna erfarenheter och tankar och det gjorde även LLUaren som jag följer (Jag tror att ämnet var spännande för henne själv att prata och fundera kring).

Detta bär jag med mig till delkurs 2 efter att ha läst mina tidigare inlägg i bloggen

Jag känner mig så lyckligt lottad över att ha hamnat på skolan som jag varit på. Jag känner mig välsignad över att ha varit i klassen som jag följt och den LLU som jag haft. Klassen har varit snäll, lugn och det har varit en fin stämning i klassen. Min LLU har lärt mig mycket och man märker verkligen att elever och lärare respekterar henne och att hon vet vad hon sysslar med! Hon har redan lärt mig många knep och bra metoder för att nå ut till eleverna.

Jag har aktivt försökt att var så delaktig som möjligt på lektionerna vilket har lett till att jag ledde ca 1 moment/ dag. Jag har på så sätt kommit eleverna närmare, jag har blivit säkrare i min roll att undervisa och jag har redan nu fått lära mig bra knep för att lyckas få en lugn och aktiv stämning i klassrummet.

Inför delkurs 2 kommer jag att ha som mål att hålla i ca 2 moment/ dag. Jag vill undersöka/ sätta mig in i elevernas kunskapsnivåer ännu mer än jag har hittills. Jag har märkt att eleverna ligger på väldigt olika nivåer och jag vill lära mig ännu mer hur jag göra för att kunna nå samtliga elever bättre när jag undervisar så att alla kan utmana sina gränser.

Någonting jag önskar att jag hade gjort, var att studera tidigare texter som eleverna producerat, för att snabbare och grundligare lära mig elevernas kunskapsnivåer. Inför delkurs 2 är detta någonting jag skall gå in djupare på.

Jag önskar att jag kunde gå ut på delkurs 2 redan på måndag trots att det bara är ett par dagar sedan jag var på plats senast. Jag har verkligen fått en bekräftelse efter delkurs 1( och första tillfället för mig att stå i ett klassrum och undervisa i en skola) att detta yrke är ett bra val för mig. Jag har bra hand med elever då jag är kärleksfull med strikt på samma gång, vilket jag förhoppningsvis kommer att utveckla ytterligare under min utbildning. Att undervisa barn är det viktigaste yrket i världen och påverkar så många. 

Så här arbetar skolan med IKT

I mellanåren jobbar man inte mycket med IKT. Det finns inga datorer i klassrummen och man har inga läsplattor i skolan som jag fick se. Det finns en datorsal men denna används nästan inte i undervisningen.

I högstadiet blir IKT ett viktigare hjälpmedel i undervisningen. När de börjar i högstadiet får alla elever varsin dator som de verkar använda ofta i klasserna. Har används ett hjälpmedel/ datorprogram, som heter Hjärntorget, aktivt. I programmet får eleverna tillgång till sina betyg mm.

I mellanåren fanns det ett klassrum( där spanskaundervisning skedde) som hade en smart board! Vilken chock det var för mig när jag fick se den. Jag hade fått en sådan negativ syn på skolans IKT användning och så fanns det plötsligt en smart board i klassrummet! Läraren berättade för mig att ingen annan lärare ville ha en smart board för att den tydligen var klurig att lära sig att förbruka.

Jag iakttog att många lärare ofta utnyttjade projektorer i sina klassrum för att visa filmer, videoklipp och bilder i undervisningen. Jag tror att det är smart att använda sig av all form av teknik för att lättare nå ut till eleverna då teknik ofta är intressant och angeläget i elevernas privata liv.

Överlag så uppfattade jag IKT situationen som ganska gammeldags men att läraren gjorde sitt bästa med den tekniken som de hade tillgång till. Jag skulle vilja se mer interaktionen med datorer redan i kanske åk 6, för att lära sig att hitta information på internet och att lära sig vara kritisk till den informationen som de finner, för att ha en bättre grund att stå på när de senare jobbar mer självständigt i högstadiet.

Reflektioner efter praxisseminariet

Då var praxiseminariet avklarat. Jag upplevde det positivt och tankar och funderingar som jag gått och burit på fick jag möjligheten att diskutera med andra som är i samma situation som mig. I vår grupp diskuterade vi mycket om hur personlig man bör vara i sin roll som lärare. Hur mycket ska man avslöja och berätta om sitt privatliv? Hur kan det påverka situationen som den professionella läraren? Finns det några fördelar med att vara personlig eller finns det endast nackdelar med det? 

Jag upplever mig själv som ganska personlig. Jag har inga problem att berätta lite om mig själv för att få en bättre relation med eleverna. Jag tror att det är viktigt att ha en såpass nära/öppen relation med eleverna för att de ska kunna vara personliga tillbaka. Jag vill finnas där för eleverna och att de ska känna sig trygga att prata med mig om det är någonting som tynger deras hjärtan. Sedan tror jag dock att det är viktigt att vi inte berättar precis allt om oss själva för att kunna behålla den auktoritära roll som vårt yrke kräver. 

Vi kom fram till, i gruppen på seminariet, att det är upp till var och en hur personlig man vill vara. Det bästa är att känna sig för och följa din magkänsla.

Kommunikation med elever och lärare

Under min VFU har jag fått möjligheten att följa en särskild klass under 3 veckors tid. Det som har slagit mig som mest intressant är hur relationerna i olika situationer fungerar. Men en lärare är eleverna mycket fina och vänliga mot varandra medan de i andra situationer och med andra lärare Kan vara stygga mot varandra. Med vissa lärare och klasser kan eleverna vara jätte lugna och i andra klassrum med andra lärare och ämnen kan de vara som helt andra personer.

Vad kan detta bero på? Jag tror att det finns flera faktorer till detta bl.a. Hur intressant eleverna tycker att ämnet är men jag tror att det mest handlar om hur läraren interakterar med eleverna. Eleverna vet och märker snabbt hur mycket läraren accepterat och detta utnyttjar eleverna fullt ut. Hur viktigt är det då inte att vara koncekvent och tydligt?! 

Någonting annat som jag tror har en stor betydelse i detta är ifall eleverna förstår uppgiften dom de blivit tilldelad. Jag har iakttagit att när eleverna inte förstår vad som förväntas eller krävs av dem så blir de mycket mer oroliga och stökiga. Så att ha tydliga och pedagogiska genomgångar mm tror jag är en viktig faktor för att kunna ha en god kommunikation i klassrumssituationer.