Reflektioner efter praxisseminariet

Då var praxiseminariet avklarat. Jag upplevde det positivt och tankar och funderingar som jag gått och burit på fick jag möjligheten att diskutera med andra som är i samma situation som mig. I vår grupp diskuterade vi mycket om hur personlig man bör vara i sin roll som lärare. Hur mycket ska man avslöja och berätta om sitt privatliv? Hur kan det påverka situationen som den professionella läraren? Finns det några fördelar med att vara personlig eller finns det endast nackdelar med det? 

Jag upplever mig själv som ganska personlig. Jag har inga problem att berätta lite om mig själv för att få en bättre relation med eleverna. Jag tror att det är viktigt att ha en såpass nära/öppen relation med eleverna för att de ska kunna vara personliga tillbaka. Jag vill finnas där för eleverna och att de ska känna sig trygga att prata med mig om det är någonting som tynger deras hjärtan. Sedan tror jag dock att det är viktigt att vi inte berättar precis allt om oss själva för att kunna behålla den auktoritära roll som vårt yrke kräver. 

Vi kom fram till, i gruppen på seminariet, att det är upp till var och en hur personlig man vill vara. Det bästa är att känna sig för och följa din magkänsla.